![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/armor-of-god.jpg?1602840616)
Det är verkligen inte enkelt. Det här med att förstå Gud, genom gamla testamentet. Här förstörs hela städer i eldhav, människor som har varit uppstudsiga mot Gud slukas i jordbävningar, olydigt folk skickas giftormar som plåga tills folket ångrar sig, eller vad sägs om att 70 000 människor mister livet för att David gjorde en mantalsräkning? Herren skickar en pest som på tre dagar dödar 70 000 människor.
Hur går detta ihop med den Gud Fader, som Jesus predikar? Detta har naturligtvis frågats under hundratals år, och jag har verkligen sökt efter svar på den här frågan. Men jag hittar inget som skulle vara helt bra; en del menar, att det kanske var ändå så, att människorna under GT-tider trodde att de hörde Gud rätt, och så gjorde de en massa saker (som mord på hela folkgrupper, inklusive små barn och bebisar) i tron att de handlade på Guds order. Men redan med den förklaringen hamnar vi på gungfly mark: Nya Testamentet menar tydligt, att all skrift är Gudsandat
"Varje bok i skriften är inspirerad av Gud" (2 Tim 3:16)
Med bortförklaringen ovan hamnar vi i ett pick-and-choose-läge, där den som läser kan tydligt välja och vraka: DEN HÄR texten överensstämmer med mina egna moral-värderingar och med min etik, så DEN är "Gudsandad", men texten om Sodom och Gomorra, den är ju inte det, för tanken på brinnande bebisar som bestraffas för sina föräldrars synder, den platsar inte mina värderingar. Både uppsatser och böcker har författats, med det här temat:
“In this case, the biblical authors were representing what they believed about God rather than what God actually inspired them to say.”
https://www.adamhamilton.com/blog/gods-violence-in-the-old-testament-part-2-possible-solutions#.X4lMHPkzY2x
Och med det badvattnet åker också ut idén, att hela skriften skulle vara Guds-inspirerad. Och förresten faller idén, att bara vissa partier av bibeln (välj själv vilka?) skulle vara Gudsandade, redan med fjärde Mosebok:
Herren talade till Mose: Kräv ut hämnd för israeliterna av midjaniterna. (4 Mos 31:1-2) Blodig batalj följer, där både män och kvinnor och alla barn av manligt kön dödas.
Men det sade ju inte Gud. Inte på riktigt. Den här gången råkade Mose höra lite fel, till skillnad från alla de andra gångerna, då han hade lyckats höra Gud med utmärkt detalj och skärpa: "gör ett tälttabernakel, som består 711 detaljer som jag noga skall beskriva för dig". Efter sådana noggranna instruktioner och beskrivningar blir det lite svårt att skylla på Mose hörförmåga, när det kommer order från Gud som vi inte riktigt gillar.
Hur går detta ihop med den Gud Fader, som Jesus predikar? Detta har naturligtvis frågats under hundratals år, och jag har verkligen sökt efter svar på den här frågan. Men jag hittar inget som skulle vara helt bra; en del menar, att det kanske var ändå så, att människorna under GT-tider trodde att de hörde Gud rätt, och så gjorde de en massa saker (som mord på hela folkgrupper, inklusive små barn och bebisar) i tron att de handlade på Guds order. Men redan med den förklaringen hamnar vi på gungfly mark: Nya Testamentet menar tydligt, att all skrift är Gudsandat
"Varje bok i skriften är inspirerad av Gud" (2 Tim 3:16)
Med bortförklaringen ovan hamnar vi i ett pick-and-choose-läge, där den som läser kan tydligt välja och vraka: DEN HÄR texten överensstämmer med mina egna moral-värderingar och med min etik, så DEN är "Gudsandad", men texten om Sodom och Gomorra, den är ju inte det, för tanken på brinnande bebisar som bestraffas för sina föräldrars synder, den platsar inte mina värderingar. Både uppsatser och böcker har författats, med det här temat:
“In this case, the biblical authors were representing what they believed about God rather than what God actually inspired them to say.”
https://www.adamhamilton.com/blog/gods-violence-in-the-old-testament-part-2-possible-solutions#.X4lMHPkzY2x
Och med det badvattnet åker också ut idén, att hela skriften skulle vara Guds-inspirerad. Och förresten faller idén, att bara vissa partier av bibeln (välj själv vilka?) skulle vara Gudsandade, redan med fjärde Mosebok:
Herren talade till Mose: Kräv ut hämnd för israeliterna av midjaniterna. (4 Mos 31:1-2) Blodig batalj följer, där både män och kvinnor och alla barn av manligt kön dödas.
Men det sade ju inte Gud. Inte på riktigt. Den här gången råkade Mose höra lite fel, till skillnad från alla de andra gångerna, då han hade lyckats höra Gud med utmärkt detalj och skärpa: "gör ett tälttabernakel, som består 711 detaljer som jag noga skall beskriva för dig". Efter sådana noggranna instruktioner och beskrivningar blir det lite svårt att skylla på Mose hörförmåga, när det kommer order från Gud som vi inte riktigt gillar.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/letter2.jpg?1602840676)
Så efter att ha läst runt uppsats efter uppsats, några avhandlingar, vände jag mig till slut till ett podcast med N.T.Wright, en absolut favorit-röst när det kommer till bibeltolkningar. Programmet heter "Ask N.T. Wright anything", så det lät ju lovande. Vad hade han att säga, i ämnet Guds våldsamhet i gamla testamentet?
Det första han har att säga är, att GT inte skall läsas som något slags receptbok i moraliskt korrekt uppförande: "gör på detta viset". Man måste lära sig att läsa bibeln som en enda, lång sammanhängande historia, säger han, och då handlar det inte om att Gud i GT säger att folkmord är okej och Jesus säger något annat. Han tror att det hela kokar ner till, att när Gud kallar sin skapelse till liv kallar han också människorna till att med-skapa tillsammans med honom; till att skapa skapelsen till det det är ämnat att vara; människan skall reflektera Gud till världen. När människor sedan gör uppror mot Gud och skapelsen faller, ger inte Gud upp sin original-tanke, som ju var att använda människor som sina vice-regenter på jorden, men nu har han att göra med "trasigt material", så att säga. (Jag parafraserar Wright här nu fritt) "När alltså Gud jobbar med sin Israel-formade plan är han väl medveten om att udda saker kommer att hända, som han, i slutändan, kommer att få ta ansvaret för."
Det första han har att säga är, att GT inte skall läsas som något slags receptbok i moraliskt korrekt uppförande: "gör på detta viset". Man måste lära sig att läsa bibeln som en enda, lång sammanhängande historia, säger han, och då handlar det inte om att Gud i GT säger att folkmord är okej och Jesus säger något annat. Han tror att det hela kokar ner till, att när Gud kallar sin skapelse till liv kallar han också människorna till att med-skapa tillsammans med honom; till att skapa skapelsen till det det är ämnat att vara; människan skall reflektera Gud till världen. När människor sedan gör uppror mot Gud och skapelsen faller, ger inte Gud upp sin original-tanke, som ju var att använda människor som sina vice-regenter på jorden, men nu har han att göra med "trasigt material", så att säga. (Jag parafraserar Wright här nu fritt) "När alltså Gud jobbar med sin Israel-formade plan är han väl medveten om att udda saker kommer att hända, som han, i slutändan, kommer att få ta ansvaret för."
Okej... "udda" är kanske inte det ordet som jag skulle välja där, och jag förstår kanske inte förklaringen fullt ut, men förstår, tror mig förstå, att Wright här hintar mot, att när Jesus går till korset gör han det just för att ta det fulla ansvaret för allt som har gått fel, sedan människan slet skapelsen från Guds händer.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/crack.jpg?1602840725)
Det är klart att det är frestande att förklara bort alla naturkatastrofer, sådana som fallande kometer och asteroider, jordbävningar och även pest som dödar 70 000 människor på tre dagar, med ett "jomen, människorna på den tiden trodde ju att varje ond sak som hände var Guds finger, och Guds bestraffning för människans ondska". Det är jättefrestande, att fri-förklara Gud från dessa händelser, och klappa bronsåldersmänniskan på huvudet och säga "så klart att du hörde att Gud sade. Vi förstår precis."
Det är bara det att det inte fungerar. Det går inte att hävda att Mose ena stunden uppfattar Gud i en unik form - (han möter sin Gud som en osynlig kraft, rörelse, förändring, som ett verb, till skillnad från när-liggande kulturer, som möter sina Gudar som substantiv, presenterade av synliga statyer, amuletter, statyetter och väggmålningar) "men nu har han blivit gammal och lom-hörd", och detta så fort Gud förmedlar något som får oss att vända bort blickarna i avsky och avsmak.
Det är bara det att det inte fungerar. Det går inte att hävda att Mose ena stunden uppfattar Gud i en unik form - (han möter sin Gud som en osynlig kraft, rörelse, förändring, som ett verb, till skillnad från när-liggande kulturer, som möter sina Gudar som substantiv, presenterade av synliga statyer, amuletter, statyetter och väggmålningar) "men nu har han blivit gammal och lom-hörd", och detta så fort Gud förmedlar något som får oss att vända bort blickarna i avsky och avsmak.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/dark-forest.jpg?1602840797)
Jag tror att vi måste helt enkelt gå med på att svälja den beska medicinen och inse, att när mänskligheten slet skapelsen ur Guds händer, hamnade vi, med fallet, i ett stadium av både moraliskt och etiskt förfall, som inte gör det möjligt för något folk, oavsett vilka Gud väljer som sina adoptivbarn för att med tiden lära sin väg till, att uppfatta Honom som den barmhärtiga kärleken, som tvager fötter, bär på korset och ber för sina tortyrmästare. Lika lite som det är möjligt att lära universitetsmatematik till en ett-åring. Folket skulle helt enkelt inte ha accepterat en sådan Konung. Eller förstått Honom. Och eftersom vi lever i en värld, i vilken vi är givna en fri vilja, är det ju förtvivlat viktigt för Gud, om han skall lyckas med sin "Israel-formade plan" att folket säger "ja" till Honom och Hans frieri.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/dead-child_orig.jpg)
Tillskriver jag människorna från den här tidsperioden en alldeles för primitiv moral och etik, nu?
Det tycker jag inte. Vi gör ett tanke-experiment. Vi vet alltså att Israeliterna flertalet gånger offrade åt de Kananitiska gudarna, här omnämns bland annat offergåvor till Moloch. Detta i praktiken innebär, att man hettar upp en bronsstaty som föreställer en sittande tjur med utsträckta "armar". I Moloch glödheta armar placeras sedan en levande, nyfödd bebis. Bebisen bränns ihjäl, medan en större eller mindre skara folk ser på. Det är en offentlig, inte hemlig handling, med faktisk publik som ser på.
Jag är redo att slå vad om att du och jag inte skulle kunna "se på". Vi skulle slåss, protestera, försöka slå oss fram till prästerna med bebisarna, rädda barnen, till vilket pris som helst. Till vilket pris som helst.
Uppenbarligen gjorde folket, då detta begav sig, inte så. Det stod kvar i publiken, och lovprisade Moloch.
Det här är bara ett exempel, på offentlig praktik som ingen kultur idag längre ägnar sig åt. Jag känner inte heller till någon kultur som längre ägnar sig åt ritualistisk kannibalism, där man äter upp delar av fiendens kropp. Eller kokar hans huvud, för att sedan pryda väggen med det. Eller spelar fotboll med människohuvuden, som en nationalsport, med faktisk publik. Eller förvarar offerbarn som har plågats lite så att de säkert väter marken med sina tårar innan de skall offras (Aztekerna) och gråter de inte tillräckligt mycket vid offertillfället, sliter man av deras naglar innan de offras, så att marken säkert är våt av deras tårar.
Ofattbara grymheter mot barn begås även idag, i exempelvis formen av barnprostitution. Men min poäng är, att den typen av verksamhet anses numera olaglig, monstruös, och den jagas ner när helst vi kan. Pedofiler anses vara lägsta skum även på statliga anstalt.
Alltså har det hänt något. Jag anser, att mänskligheten har tagit ett kliv framåt, på den moraliska och etiska stegen, sedan våra Moloch-dyrkande dagar. Men det är en gradvis förändring, och den kan inte ens Gud tvinga på sitt utvalda folk över en natt.
Efter cirka tusentals år av trial-and-error, som Guds utvalda folk, är det så äntligen dags. Gud inkarneras på jorden i fysisk form.
Och Jesus får verkligen kämpa, för att få sina lärjungar att förstå hans kärleksbudskap, hans högstadie-matte. Det är verkligen inga självklarheter för hans elever, detta med att den som önskar vara störst av er, skall vara alla de andras tjänare, och korset, när det väl sker, är för dem totalt obegriplig rappakalja, i undervisningstermer.
Det tycker jag inte. Vi gör ett tanke-experiment. Vi vet alltså att Israeliterna flertalet gånger offrade åt de Kananitiska gudarna, här omnämns bland annat offergåvor till Moloch. Detta i praktiken innebär, att man hettar upp en bronsstaty som föreställer en sittande tjur med utsträckta "armar". I Moloch glödheta armar placeras sedan en levande, nyfödd bebis. Bebisen bränns ihjäl, medan en större eller mindre skara folk ser på. Det är en offentlig, inte hemlig handling, med faktisk publik som ser på.
Jag är redo att slå vad om att du och jag inte skulle kunna "se på". Vi skulle slåss, protestera, försöka slå oss fram till prästerna med bebisarna, rädda barnen, till vilket pris som helst. Till vilket pris som helst.
Uppenbarligen gjorde folket, då detta begav sig, inte så. Det stod kvar i publiken, och lovprisade Moloch.
Det här är bara ett exempel, på offentlig praktik som ingen kultur idag längre ägnar sig åt. Jag känner inte heller till någon kultur som längre ägnar sig åt ritualistisk kannibalism, där man äter upp delar av fiendens kropp. Eller kokar hans huvud, för att sedan pryda väggen med det. Eller spelar fotboll med människohuvuden, som en nationalsport, med faktisk publik. Eller förvarar offerbarn som har plågats lite så att de säkert väter marken med sina tårar innan de skall offras (Aztekerna) och gråter de inte tillräckligt mycket vid offertillfället, sliter man av deras naglar innan de offras, så att marken säkert är våt av deras tårar.
Ofattbara grymheter mot barn begås även idag, i exempelvis formen av barnprostitution. Men min poäng är, att den typen av verksamhet anses numera olaglig, monstruös, och den jagas ner när helst vi kan. Pedofiler anses vara lägsta skum även på statliga anstalt.
Alltså har det hänt något. Jag anser, att mänskligheten har tagit ett kliv framåt, på den moraliska och etiska stegen, sedan våra Moloch-dyrkande dagar. Men det är en gradvis förändring, och den kan inte ens Gud tvinga på sitt utvalda folk över en natt.
Efter cirka tusentals år av trial-and-error, som Guds utvalda folk, är det så äntligen dags. Gud inkarneras på jorden i fysisk form.
Och Jesus får verkligen kämpa, för att få sina lärjungar att förstå hans kärleksbudskap, hans högstadie-matte. Det är verkligen inga självklarheter för hans elever, detta med att den som önskar vara störst av er, skall vara alla de andras tjänare, och korset, när det väl sker, är för dem totalt obegriplig rappakalja, i undervisningstermer.
I oss människor spelar Gud många gånger på en trasig, ostämd harpa. Och tonerna blir vad de blir, de låter fel och förvridna i våra öron, och en del strängar saknas helt. Men Gud fortsätter att spela, samtidigt som han byter ut strängarna, och stämmer instrumentet.
Från Yahweh till Jeshua, det är minsann ingen dålig resa.
Från Yahweh till Jeshua, det är minsann ingen dålig resa.