![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/hourglass.jpg?1598603313)
Det är ungefär här som jag måste vara mycket, mycket, mycket försiktig. Som en gammal New Age-are kittlar detta med profetia en nerv som för mig kan vara lite farlig. Därför skall jag försöka vara så försiktig jag kan i mina uttalanden i denna bloggpost, men jag kan inte lova att jag inte någonstans längs vägen börjar drägla av iver. Du har blivit förvarnad.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/skystars.jpg?1598603406)
Det första som nämns om stjärnor i bibeln finns så klart i skapelseberättelsen. Där står det så här:
”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år." (1 Mos 1:14)
Den engelska översättningen låter så här:
And God said, Let there be lights in the firmament of the heaven to divide the day from the night; and let them be for signs, and for seasons, and for days, and years
Det hebreiska ordet för det engelska "sign" (owth) har följande betydelser:
- sign, signal
a distinguishing mark, banner, remembrance, miraculous sign, omen, warning, - token, ensign, standard, miracle, proof
Den svenska översättningen får inte alls med originalspråkets rikedom i detta, med sin "högtider". Originalspråket menar på att stjärnorna markerar årstider, dagar, år men även betydelsefulla tider, de är som vårdkasar som tänds när människorna behöver minnas något, varnas, eller - de är som en flagga, en vimpel som hissas upp som tecken på att något är i görningen. När tänder man en signaleld? Är det inte vid tidigaste möjliga tecken på att något finns där borta, i horisonten, som närmar sig? Man tänder den i alla fall inte samma sekund som det som närmar sig är redan på plats. Då förlorar ju signalen sin betydelse. Tanken med en signaleld är så klart: "förbered er!"
Själv brukar jag inte stå och spana uppåt, för att se vad som händer och sker, men det finns det andra som gör, och den 23/9 2017, hände något, som enligt de som kan mer än jag om stjärnhimlen, aldrig hänt förut. Detta har kollats upp och dubbelkollats med många olika digitala program, som kan visa oss hur stjärnhimlen såg ut tusentals år sedan ovanför en viss plats, och hur den kommer att se ut, tusentals år framåt i tiden. Visst är det fascinerande med teknik.
För att bättre förstå varför bibelkännarna blev exalterade över detta, måste vi gå till Uppenbarelsebokens tolfte kapitel, där det står så här:
Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda. (Upp 12:1-2)
Det är onekligen intressant. I Genesis läser vi, att stjärnorna skall delvis tjäna som "tecken", "signaler", "varningar", "omen" till och med "mirakulösa tecken". Stjärnkonstellationen "jungfrun" - kvinnan - står klädd i solen, hon har mycket riktigt månen nedanför sina fötter, hon har en krans av 12 stjärnor ovanför sitt huvud tack vare de tre "vandrande stjärnorna" som ställt sig nära lejonet, och Jupiter - som redan av antikens människor kallades för "kungaplaneten", har tillbringat nio månader i jungfru-konstellationens livmoder, och nu skjuter den ut, mellan hennes båda ben. Jungfrun föder en kunglig son.
Jaha... men eftersom planeterna följer sina banor, solen står där den står, tänker jag mig att detta måste ju hända titt som tätt, eller? Solen står i jungfruns tecken i September? Och planeterna har sina givna banor? Och mycket riktigt, jag behöver inte undersöka saken särskilt länge förrän en astronomiprofessor påpekar lite torrt och underbart sakligt, att samma fenomen skall ha inträffat fyra gånger tidigare under bara de senaste tusen åren, nämligen under September 1827, September 1483, September 1293, och i September 1056.
Det är inte sant!! skriker mina vänner bibelnördarna (observera, detta sagt mycket kärleksfullt eftersom jag själv tillhör samma base camp) och nu tar jag mig uppgiften att reda ut varför de opponerar sig. Jag tycker professor astronomen har en poäng här? Ordet går över till base camp biblegeek:
This combination of the sun, moon, planets, and time of Jupiter’s staying in the “womb” has NEVER happened from a point at least 6000 years ago to a point at least 1000 years from now EXCEPT for September 23, 2017. (There are critics saying that it has, but they do not address the 44 week ‘gestation’ of Jupiter which has NEVER happened concurrently with these other alignments before.)
https://www.godskalender.nl/wp-content/uploads/2017/08/Revelation-12-Sign.pdf
Okay. Bibel-läsarna påpekar alltså att det som har saknats under tidigare gånger har framför allt varit just "graviditeten". Att Jupiter stannar i Jungfruns "livmoder" under en period som matchar en lång mänsklig graviditet är alltså det som gör den här gången så unik.
Vidare är det också intressant för oss som läser våra biblar, att Jesus specifikt säger i Lukas 21:25
"Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna", när han diskuterar frågan om den sista tiden.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/light.png?1598603465)
Lite försiktigt skulle jag nog vilja säga att detta är en pusselbit av många. Som verkar peka mot att en ny tidsera föds. Att födelsen av "det manliga barnet" i Uppenbarelsebokens 12:e kapitel har av bibelkännare och teologer genom århundraden förknippats både med Jesus själv men även hans kyrka, (Kristi kropp) är så klart intressant: om nu stjärnhimlen spelar ut ett drama där vi blir påminda om Jesu födelse, tycker jag inte alls att det skulle vara långsökt att tänka att detta är en påminnelse om att vi skall hålla ögonen öppna för hans andra kommande och förbli vakna och nyktra. Gud tänder sina vårdkasar.
I samband med detta, är det också intressant att notera, att i år har det i Jerusalem skickats in en ansökan om att få blåsa i det traditionella judiska sofar-hornet på tempelberget, något som inte har hänt sedan romarna brände ner det andra templet och drev ut judarna ur Jerusalem:
Former MK Yehuda Glick, who heads the Shalom Jerusalem Foundation, sent a letter to Jerusalem District Police Chief Doron Yadid requesting that he allow the shofar to be blown on the Temple Mount on Rosh Hashannah and the month of Elul.
http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/285712
Om tillstånd ges, vad skulle detta symbolisera? När jag söker på "blowing of shofar on Rosh Hashanah" dyker det upp bland annat en sida som ger elva anledningar till varför man skall blåsa i hornet under just den här festen, och den första förklaringen är: "The Return of the King".
Jag ser det som djupt symboliskt, om judarna, Guds utvalda folk, ges tillstånd att blåsa in det nya året med en shofar, på tempelberget, just detta år, som för många har varit ett prövningens år. En hoppets vårdkase som, i likhet med stjärnhimlen ovanför Israel för ett par år sedan, tänds med sitt budskap:
Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. (Upp 22:12)