Kristendomen är inte bekväm. Den är helt skandalös i sin vildhet och sin frihet. Den är hemsk, för att den vågar säga sanningen. Den är barnslig och den är glad, och den lockar fram själva livsglädjen i oss, i barnet, som får tro, att det fortfarande finns mystik och mysterier kvar för oss att upptäcka, och att vi aldrig någonsin kommer att bli färdiga med att veta.
”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt." (Matt 11:25-26)
Just nu finns det massvis, massvis med kristna runt hela världen, som plågas stort av att deras teologiska världsbild, som de har konstruerat upp med stor noggrannhet, håller på att rasa mitt för deras ögon. Jag skall med stor kärlek kalla dem för fikon-folket. Fikonfolket tar avstamp i Jesu ord i Matteus 24: "Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer" (Matt 24:32-34)
Ordet släkte översätts till "generation" i engelskan, som för all del, motsvarar grundgrekiskan bättre. Jesus talar alltså här om den sista tiden och dess tecken. Fikonfolket har bestämt, att när Israel blev en nation, 1948, började den generationella klockan ticka. Nu är vi inne i den sista tiden, och nu gäller det bara att reda ut hur lång en biblisk generation är: Jesus säger ju att den generationen, som får se dessa sista tidens tecken, som han tidigare har talat om i Matteus 24, inte skall förgås, förrän allt som han förutspått har hänt.
För att reda ut generationsfrågan går fikonfolket till psalm 90, där en mänsklig generation beskrivs så här:
Sjuttio år varar vårt liv,
åttio, om krafterna står bi.
Om vi då räknar 80 år från 1948, landar vi på 2028. In i dessa 80 år måste också inrymmas en sju-års prövningsperiod, som, om man läser uppenbarelseboken bokstavstroget, skall drabba planeten. I slutet av dessa sju år kommer Jesus tillbaka. Innan dessa sju svåra år börjar, skall dock Jesus, brudgummen, hämta hem sin brud - kyrkan, som inte skall vara med om dessa sju svåra år.
Ni som kan matte ser problemet. Om dessa sju svåra år skall få plats innanför de åttio år, som en generation enligt psalm 90 är, så måste den prövoperioden börja allra senast nu till hösten. Vilket i sin tur innebär att kyrkans upphämtning borde ske nu. Den här våren eller sommaren. Och i takt med att vår-veckorna lunkar på, den ena efter den andra, och alla lovande datum som fikonfolket har spanat efter försvinner, den ena efter den andra, börjar en viss nervositet infinna sig: har vi verkligen fel? Är det verkligen möjligt att hela vår konstruktion, som vi så nogsamt har byggt nästan hela vår teologiska världsbild på, skulle vara felaktig? Personligen tror jag att "fikonfolket" läser texten med maghjärnan och hjärthjärnan. Jag tror inte det är fel. Inte alls. Den intuitiva läsningen ger ofta något djupt personligt till läsningen, som inte finns där om man bara läser med huvudhjärnan. Men det kanske ändå är så att den allra rikaste läsningen kommer ur kombinerandet av hjärta, mage och hjärna? Vi kanske gör alla fel, när vi väljer att enbart läsa med en av våra tre hjärnor?
Man får dock ha medlidande och medkänsla för detta som fenomen; att läsa med en eller flera av kroppens hjärnor avstängda. Det är säkert ett problem som uppstår både i det lägret som läser med sina intuitiva glasögon, och de som läser med enbart huvudhjärnan på. Det brukar leda till en selektiv läsning, där texten tolkas efter de egna önskemålen. Jag kan absolut tänka mig det mörker i vilka de ursprungliga lärjungarna måste ha befunnit sig i, när Jesus hänger på korset och alla deras nationalistiska drömmar gick i kras; Messias var visst inte den stora krigar-konungen, som skulle kasta bort romarnas ok från judarnas axlar, för att sedan påbörja sitt världsvälde.
Personligen är jag säker på enbart en sak: jag är helt övertygad om att det finns en tredje väg, som ingen av oss har sett. Precis som förra gången. Jesus låter sig inte tämjas av våra teologiska konstruktioner och av vårt fina vetande: den här gången vet vi minsann exakt hur det kommer att se ut när Jesus kommer! Vi har läst i våra biblar, och vi förstår precis. Precis som förra gången, då judarna väntade på sin krigande Messias-konung, tippar jag på att han kommer att genomföra skriften på sitt sätt, och precis som förra gången kommer det visa sig att ingen enda konstruktion höll, att vi hade alla glatt fel, därför att våra mänskliga hjärnor inte kan klura ut Gudomlig logik. Han gör inte som vi förväntar oss. Inte en enda gång. Tror vi verkligen, att en Gud som hittade och läste en lidande tjänare i skriften, när alla väntade på en triumferande all-star He-man i samma skrift, kommer den här gången att göra saker och ting på vårt vis?
Det kommer antagligen bli så, att professorerna har helt rätt. Och fikonfolket med. Det kommer antagligen också bli så, att professorerna har helt fel. Och fikonfolket också.
Att låta både 1 Kor 1:21 och Kol 4:6 vara vänster- och högerhanden, i samma kropp.