![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/sv-rdhandske.jpg?1596185300)
Så nu, utan vidare krusiduller, attackerar vi head on, det tema som Gud har pratat med mig om hela veckan lång, och som han sedan garnerar veckan med genom att trumma in budskapet en gång till, genom GT:s och NT:s veckotexter. Det här blir aningen tufft, men jag kan redan nu klappa dig om ryggen och säga att det har varit för mig med.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/trust-in-the-lord-proverbs-3-5-6.jpg?1596185368)
Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra era liv och era gärningar, så skall jag bo bland er på denna plats. Lita inte på lögner som »Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.« Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar, om ni handlar rätt mot varandra, om ni inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan, inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats och inte skadar er själva genom att följa andra gudar, då skall jag bo bland er på denna plats, i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid. (Jer 7:3-7)
Och där slutar kyrkoåret att citera bibeltexten. Fegisar. Det finns en väldigt skarp fortsättning i följande versrader:
Men ni litar på lögner som inte är till hjälp.
Tror ni att ni kan stjäla och dräpa och begå äktenskapsbrott och svära falskt och tända offereld åt Baal och följa andra gudar som ni inte känner och sedan träda fram inför mig i detta hus, som mitt namn är utropat över, och säga »Vi är räddade«, och sedan fortsätta med alla dessa vidrigheter? (Jer 7:8-10)
Det finns ett namn för detta: att sitta på två stolar. "Jag vill ha världen. Jag vill leva precis som alla andra, världsligt, utan att behöva ägna mig åt någon som helst självdisciplin, jag vill se ut som världen, agera som världen, ha världens förmåner, inte behöva offra någonting till förmån för kristna principer, men sen, på söndag, vill jag gå till kyrkan och säga "jag tror på Kristus, därmed är jag räddad" och sedan gå hem och fortsätta leva enligt den sekulära världens principer och världsåskådning."
I ett nötskal. Men. Den Gud som har skapat hela alltet, och som här talar till läsaren genom en av sina profeter, säger att detta förhållningssätt tyvärr inte fungerar:
Förhållningsorder nummer ett: "ändra era liv och gärningar". Observera, att detta inte är på något vis villkorat. "Om ni känner för det. Om det passar." Står det inte. Jag skall ändra mitt liv. Jag skall ändra mina gärningar.
Löfte, nummer ett: "om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar, (lista på exempel) då skall jag bo bland er."
I detta löfte finns två nyckelord: "verkligen" och "då": förändringen skall vara på riktigt. Vi talar om hjärtats metanoia, omvändelse, här. Det går inte att ge sig in i detta halvhjärtat, eller på sparlåga. Min Gud vill ha allt. Hela mig. Jag kan inte spara eller lägga åt sidan överhuvudtaget någonting. Om jag verkligen ändrar mitt liv, om jag verkligen ändrar på mina gärningar, DÅ skall han bo i mig.
Fortsättningen på bibeltexten, den, som kyrkoårets text utelämnar, säger i klartext vad som inte gäller:
om jag fortsätter att ljuga när det passar mig, tar det som inte är mitt, dödar, begår äktenskapsbrott, dyrkar världen och det materiella (följer andra gudar), då går det inte alls bra att komma till kyrkan på söndag, mumla med i synda- och trosbekännelserna, och sedan nöjd gå hem och tro att allt är frid och fröjd och när Jesus kommer så är jag den första som han kommer att känna igen som sin egen.
Så långt är det alltså klara bud. Inga som helst tvetydigheter här, inga tolkningssvårigheter att tampas med.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/flowering-tree_orig.jpg)
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. (Matt 7:13-14)
Precis som GT-texten, väljer kyrkoåret att avsluta citerandet här. Jag förstår det. Men det finns en fortsättning, som absolut måste läsas, för att sammanhanget skall bli helt solklart:
Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem. Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. (Matt 7:15-21)
Som sagt. Jag förstår att svenska kyrkan slutar upp med att citera innan det börjar hetta till. Men det är inte så krigarträning går till. Man slutar inte träna så fort som första svetten tränger fram, eller så fort som otränade muskler börjar jama.
Att det finns, inte bara två portar utan två vägar, en stabil, men trång port och en vid, enkel port, det diskuterade jag redan i förra veckans bloggpost, som går att finna här. Efter portval, kommer sedan även ett vägval: det kommer en bred väg, en världens väg, och en smal väg, livets väg. På frågan "hur vet vi, om vi verkligen har valt den smala vägen", svarar Jesus "titta på vad för slags frukt ni bär i livet. Nu pratar vi inte här om världslig succé och samlandet av materia och pengar på hög. I Johannesevangeliets 15:de kapitel klargör Jesus, vad det innebär, att bära "god frukt":
Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. (Joh 15:8-10)
Jesu bud, den, vi skall hålla, är alltså kärleksbudet, som ju också Jeremia exemplifierar. Paulus talar med samma mun, när han i Romarbrevet skriver: "Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet." (Rom 13:10)
Att vi inte, av och i oss själva, klarar av att bära lagen och uppfylla den, det är givet. Så hur skall vi göra? vad ska vi ta oss till? Jag fortsätter att citera Paulus, i Romarbrevet:
ni har dött bort från lagen med Kristi kropp och tillhör nu en annan, honom som blev uppväckt från de döda, och så kan vi bära frukt åt Gud. (Rom 7:4)
Jesus själv ekar samma sak, i Johannes 15:
Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. (Joh 15:5)
Och så summerar vi: det är genom att vara i Kristus, och enbart genom att vara aktivt kvar i honom, som vi kan bära god frukt.
Fortsättningen är inte så kul, men det måste ju sägas:
Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. (Matt 7:19)
Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp.(Joh 15:6)
Den som väljer en vandring utan Kristus kommer att, i någon form, förgås, i sin bortskurenhet från Gud. Jag är ledsen, men det var inte jag som vare sig hittade på detta, eller skrev in det i texterna, så snälla skjut inte budbäraren. Jag kan inte se att det står något annat.
Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. (Matt 7:21)
Gång på gång har jag talat till er, men ni har inte lyssnat, jag har ropat på er, men ni har inte svarat. (Jer 7:13)
Bara för att nu göra min poäng fullständigt, absolut klar: jag talar som en kristen, till mig själv, som kristen: att jag erkänner att Jesus är Herre, räcker, enligt honom själv, absolut ingenstans. Det är en förutsättning. Att gå igenom den trånga porten räcker absolut ingenstans. Det är en förutsättning. Det sanna riktmärket på ifall jag verkligen ÄR kristen är alltså inte att jag känner igen vem som är vem, utan att jag också går med på hans ansningsprocess. Det är ungefär inte alls kul. Men utan den processen, utan ett uns av självdisciplin, kommer jag att larva in på den breda, enkla vägen, världens väg och världens sätt. Och han önskar att jag skall bära frukt. God frukt. Han önskar mig väl:
Lyssna till mig, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra alltid den väg jag befaller er att vandra, så skall det gå er väl. (Jer 7:21)
Nyckelord: "alltid". Som i: "hela tiden". "Varje dag". Inte: "vandra min väg så ofta ni kan, eller så ofta ni orkar, eller när andan och inspirationen faller på".
Vad han ropar helt förtvivlat till oss, genom texter som dessa är just kärleksbudet: "tror ni att det är mig ni skadar, när ni uppför er vidrigt gentemot er nästa?"
Barnen samlar ved, fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt Himladrottningen, och de utgjuter dryckesoffer åt andra gudar för att förtreta mig. Men är det till förtret för mig? säger Herren. Är det inte till förtret för dem, till skam för dem själva? (Jer 7:18-19)
Det är dig själv du skadar, det är din egen fot du siktar på, ropar han, med samma förfäran som vilken förälder som helst som vill sitt barn väl.
Så - vad är det jag säger? Är det ändå genom gärningar som jag "köper" min väg in till Kristi rike?
Nej! Men om jag, verkligen, på riktigt, har låtit Honom innebo mig, då kommer det att synas, eftersom hans inneboende i mig resulterar i faktiska, riktiga, förändringar. Hans arbete i mig kommer att "bära frukt". Och jag kommer att längta efter större förändring, hungra efter det, och vilja ha det. Även när det frestar på tålamodet, framkallar suckar och frustration över att jag snubblar hela tiden, i mina försök att lära mig att gå.
Självklart skriver jag inte bara till mig själv, utan även så att du som läser skall ha något att tugga på. Även jag vill dig väl:
Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp. (Rom 15:2)
Jag tog inte med texterna om torra, döda grenar som bara duger till bränsle för att skrämmas. Jag tog med dem för att de är en väsentlig del av texterna, och jag tror inte att jag gör dig någon tjänst om jag, i likhet med svenska kyrkan, hoppar över, blundar och inte funderar över dem också. Vad har du som läser för rimlig nytta av det?
Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten (Joh 7:38)
Levande vatten. Om det nu skall strömma ur mitt inre, så är det ju inte i första hand till för mig, utan för att du skall kunna komma fram och släcka din törst ur källan. Vad för slags vatten vill du ha? Kristallklart men kyligt, eller grumligt och ljummet?
Alltså är min träning i Kristus till för både mig, och dig. Jag böjer knä inför Honom för oss båda två. Ansning och träning, till för mig. God frukt, att plockas, av dig.