Häng på. Häng med. Häng.
Först måste vi faktiskt reda ut en parantes som har retat mig i alla tider: ateister, som har vigt sitt liv åt att leta efter motsägelser i bibeln, vill hemskt gärna ha det till att det är motsägelsefullt att Judas i en bibeltext ”hänger sig” när han får reda på vad som kommer att hända Jesus, och i nästa snubblar han i princip över sina egna inälvor. Det är inte alls emotsägelsefullt, det är kulturhistoria. På den tiden, när man sade att någon hade ”hängt sig” menade man inte ”med rep” som vi skulle omedelbart tänka, utan det uttrycket hörde ihop med att man hade störtat sig själv på sitt eget svärd. Man ”hängde sig på sitt svärd”, därmed beskrivningen av inälvor. Och eftersom Judas faktiskt hade ”Iskariot” som tilläggsnamn, är det fullständigt vettigt att han skulle ha varit en av de i sällskapet som faktiskt ägde ett svärd. (Isakriot = någon form av ”Sicarii”, dvs en ultra-zelot, som skulle vara beväpnad med dolk. ”Sicarii” – dolkman)
Den ursprungliga stilla veckan skulle inte varit särskilt stilla överhuvudtaget. Det är TVÅ Sabbath-fester som skall firas. Först ut har vi Påsksabbathen, som är en rörlig fest. Den infaller på lite olika veckodagar från år till år. Såsom bibeltexterna är konstruerade, låter det som att Jesus belve korsfäst på en onsdag, som skulle varit förberedelsedagen för den stora Påsksabbathen: Påsksabbathen varade från onsdagkväll till fredagmorgon. Det är bråttom att få ner Jesus från korset, så att kroppen inte blir hängande där för fåglar, vildhundar och råttor att kalasa på under Judendomens heligaste fest. Han får en hastig begravning, och därefter firar kvinnorna Påsk-Sabbathen, även om det inte varit mycket till fest för deras del, just det här året. De skulle INTE hittat någonstans att köpa kryddor och allt annat de behöver, sent en fredageftermiddag/kväll när alla förbereder sig för veckosabbathen, som börjar på fredagkväll, så redan där kan vi dumpa tanken att Jesus skulle korsfästs på en fredag. Så vi återgår till tanken om onsdagen: Jesus blir gravlagd på onsdag eftermiddag, precis innan solen går ner. Kvinnorna vilar över påsksabbathen, som faller på en torsdag. På fredagen är marknaden öppen igen, så nu hinner de springa omkring och skaffa vad de behöver för att göra vid kroppen. Det tar sin lilla tid att skaffa allt, och på fredag-eftermiddag börjar veckosabbathen, och kvinnorna avstår från allt arbete, enligt lagens bud. På söndagmorgon, tidigit, innan solen gått upp, hastar de iväg till graven, och nu har de allt lite bråttom, eftersom Jesus legat där sedan onsdagkväll. Man vill ju inte att han ska börja lukta heller. Nu har Jesus legat i graven onsdagNATT torsdagNATT och fredagNATT, alltså tre nätter. Återuppstod gjorde han antagligen precis lagom till att veckosabbathen tog slut, alltså någon gång efter att solen gått ner på lördagen vilket stämmer helt överens med att graven finnes tom på söndagMORGON. Då har han legat i sin grav tre NÄTTER. Men även tre DAGAR: torsDAGEN, freDAGEN och lörDAGEN. Och enligt sig själv skulle han ju uppfylla Jonah-profetian, enligt vilken han skulle vara gömd i jorden i tre dagar OCH tre nätter.
Hur man än försöker, går det inte att knö in tre dagar och tre nätter mellan fredag-söndag. Detta har försökts att bortförklaras med att fredagen, då han skulle ha blivit korsfäst skulle BÅDE ha räknats som dag ett och natt ett, vilket är bara dumt; Judarna räknar med att dagen byts ut från solnedgång, så de skulle absolut INTE ha räknat med fredagen som ”dag ett” som Jesus ligger i graven. Om han korsfästes på en fredag, skulle han hinna ligga gravlagd i två nätter (fredagnatt och lördagnatt) och en och en halv dag (fredag solnedgång till lördag solnedgång, en dag, lördag solnedgång till söndag soluppgång… inte en dag till). Hur man än räknar går det inte att få ihop till Jonah-profetians tre dagar och tre nätter – vilket är anledningen till ytterligare en röd dag i dagens kalendrar, nämligen annandag påsk, då inget alls av intresse hände i det bibliska narrativet. Men eftersom vi inte får ihop ”tre dagar och tre nätter” mellan fredag och söndag, har man för säkerhets skull, även gjort måndagen till en röd dag. (texten fortsätter nedanför bilden)
Sedan har vi narrativet i Johannesevangeliet:
John 19:31 Therefore, because it was the Preparation Day, that the bodies should not remain on the cross on the Sabbath (for that Sabbath was a high day), the Jews asked Pilate that their legs might be broken, and that they might be taken away.
Johannes talar om för oss mycket tydligt, att sabbathen i fråga inte var någon vecko-sabbath, utan förberedelsedagen till en av de STORA Sabbath-festerna; Sabbathen är en HÖG Sabbath. Och det är väl en no-brainer vilken hög sabbath som förekommer så här års. Påsken.
Inte ens hans egna är med honom, när han dör. Vare sig då, eller nu. Det finns en ensamhet runtomkring korsfästelsen, som vi inte kommer åt, hur vi än gör. Den undgår oss, och glider oss mellan fingrarna. Vi får inte tag på den. Kyrkan får inte tag på den.
Och det var kanske så han hade tänkt sig det. En Guds död är för oss en obegriplighet, som vi inte kan spika fast i våra kalendrar, den glider förbi oss som en stum skugga, över onsdagens vardaglighet under stilla veckan. Vi snubblar ständigt ett par steg efter honom, men idag, tidigt på morgonen, hinner vi äntligen ikapp, och förvirringen bryts ut mot strålande vår-glädje.
Stumheten är över. Förvirringen viker undan.
Graven är tom.