![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/alice-catepillar.gif?1599813075)
Språk är fascinerande saker, särskilt för oss nördar, som älskar att nörda in oss riktigt ordentligt i små-små nyanser och sedan plocka fram våra Scherlock Holmes-hattar, för att kunna utbrista i ett: "E-le-men-tärrrt, min käre läsare!" Idag skall vi dissekera myror, och jag tycker redan lite, lite synd om dig. Alvedon, treo och ipren på ett bord nära dig, rekommenderas.
När det gäller passaget i första Thessalonikerbrevet kapitel fyra, som jag redan plockat och bråkat i och med, så finns det tyvärr mer kvar att säga och upptäcka, så vi dyker modigt rakt in i analysen:
Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord. (1 Thess 4:16-17)
När det gäller passaget i första Thessalonikerbrevet kapitel fyra, som jag redan plockat och bråkat i och med, så finns det tyvärr mer kvar att säga och upptäcka, så vi dyker modigt rakt in i analysen:
Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord. (1 Thess 4:16-17)
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/christ-cloud.jpg?1599813277)
Jag börjar med det första begreppet som jag har fetmarkerat: "kommer att stiga ner" står det i den engelska översättningen, och detta futurum finns även med i den grekiska grundtexten. Det Grekiska "Katabaino" betyder att stiga ner. Här har vi ett ord, som tydligt anger riktning. Och jag tror, att redan här har vi skapat en viss förvirring hos oss själva: när vi tänker att någon "nedstiger" tänker vi automatiskt på höga höjder. Men vi skall minnas, att en Kung som sitter på sin tron "nedstiger" också, när han ställer sig upp och går ner ett par trappsteg från sin sittplats. "Nedstiga" kan alltså betyda allt möjligt från "ifrån höga höjder" till ett symboliskt nedstigande från en tron eller exempelvis ner i ett badkar. Det är alltid sammanhanget runt ordet som ger oss vidare associationer. I och med att det står "nerstiger från himlen" förstår jag tanken med de höga höjderna, men å andra sidan skulle jag vilja än så länge ha i bakhuvudet, att under de 40 dagarna post återuppståndelse, då Jesus kom och gick till och från sina lärjungar försvann han allt som oftast "in i tomma luften" han helt enkelt "var borta", han hade passerat från en dimension till en annan, genom någon slags portal eller dörr, som enbart han kunde se och bruka. Enbart en enda gång "uppstiger" han i en gradvis process till detta "himmelrike" som han uppenbarligen kommer och går ifrån med sin fysiska kropp som han behagar, och denna enda gång beskrivs i Apostlagärningarna, 1:9. Samtliga andra gånger är Jesu "uppstigande" till himmelriket eller Faderns rike allt annat än gradvist; ena sekunden här, nästa borta.
Nästa ord som jag har markerat är "uppstå". Även det här ordet anger riktning, eller så låter det i alla fall. Men i och med att vi pratar om "de dödas uppståndelse" här, ser jag inte alls någon nödvändighet till att de döda svävar i någon slags uppåtriktad rörelse, bara att de lämnar dödens rike och uppstår igen till de levandes.
"Harpazo" betyder att någon eller något blir iväg ryckt, det finns ivrighet och även kraft i detta uttryck, men återigen, detta är inte ett ord som anger i vilken riktning ryckandet sker i. "Så klart uppåt", tänker säkert många nu och himlar med ögonen, "det står ju att vi skall föras bort bland molnen!
Och det är nu som texten börjar bli intressant på riktigt: vad är det för slags moln vi talar om, här? Nya Testamentet refererar till moln flertalet gånger, men oerhört sällan som ett rent väderfenomen. Oftast omnämns moln som ett medium som för med sig Guds närvaro:
Jesus blir övertäckt av ett skinande moln på Förklaringsberget, och Hans Faders röst hörs tala till de häpna lärjungarna genom molnet.
Jesus refererar till sitt andra kommande som "människosonen" som kommer "på himlens moln"
Ett moln för bort Jesus i Apostlagärningarna
Samma fenomen finns förstås i gamla testementet: Guds närvaro nedstiger som åska, trumpstöt och ett stort moln, inför de förskräckta Hebreerna, som precis bara hunnit lämna Egypten:
När det blev morgon den tredje dagen började det åska och blixtra, ett tungt moln låg över berget och det hördes en stark hornstöt. Alla som var i lägret blev förfärade. Då förde Mose folket ut ur lägret att möta Gud. (2 Mos 19:16-17)
Guds närvaro ledsagar Hebreerna i en molnpelare om dagen, och den sänker sig som ett moln över tälttabernaklet, för att markera att Gud är närvarande hos sitt folk:
Ett moln täckte uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen. Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, ty molnet vilade över det och Herrens härlighet fyllde boningen. (2 Mos 40:34-35)
Det är alltså bra mycket vanligare att ett moln sänker sig ner över människorna med Guds närvaron, än att vi "far upp" bland molnen, och detta får mig faktiskt att se med nya ögon på dagens textpassage:
"och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden."
Och visst låter det som om det är en himmelsfärd som beskrivs här, i och med att den svenska översättningen, konstigt nog, använder sig av ordet "rymden". Orginaltexten säger "luften", och tittar man närmare på vad för slags luft som menas, specificeras det grekiska ordet "aer" med att vi här talar om den lägre, tjockare luften, till motsats från den tunnare, atmosfäriska: detta stämmer också väl överens med hur ordet används för övrigt i Nya Testamentet: någon kastar upp damm i luften, boxas i luften, talar ut i luften - alla dessa begrepp talar för den typen av luft som är omedelbart nära, omkring oss. I två fall omnämns luft omkring solen och en ängel tömmer ut en bägare i luften.
Även i de fall då molnen "bär bort" någon eller några i nya testamentet, visar det sig tydligt att molnet först sänker sig ner dit där människan är:
När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp (i höjden), och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp... (Apg 1:9-10)
Jag har placerat orden "i höjden" i parentes, eftersom jag inte ser att grundtexten säger något mer än att han lyftes upp och ett moln tog honom ur deras åsyn. Med tanke på att lärjungarna står och ser på, låter det inte som om Jesus har först uppstigit i höga höjder och sedan möts han upp av molnet. För min del låter det som att molnet bär honom härifrån.
Samma sak med de två vittnena, i Uppenbarelseboken, som stiger till himlen, i ett moln:
Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: »Kom hit upp.« Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. (Upp 11:12)
Nästa ord som jag har markerat är "uppstå". Även det här ordet anger riktning, eller så låter det i alla fall. Men i och med att vi pratar om "de dödas uppståndelse" här, ser jag inte alls någon nödvändighet till att de döda svävar i någon slags uppåtriktad rörelse, bara att de lämnar dödens rike och uppstår igen till de levandes.
"Harpazo" betyder att någon eller något blir iväg ryckt, det finns ivrighet och även kraft i detta uttryck, men återigen, detta är inte ett ord som anger i vilken riktning ryckandet sker i. "Så klart uppåt", tänker säkert många nu och himlar med ögonen, "det står ju att vi skall föras bort bland molnen!
Och det är nu som texten börjar bli intressant på riktigt: vad är det för slags moln vi talar om, här? Nya Testamentet refererar till moln flertalet gånger, men oerhört sällan som ett rent väderfenomen. Oftast omnämns moln som ett medium som för med sig Guds närvaro:
Jesus blir övertäckt av ett skinande moln på Förklaringsberget, och Hans Faders röst hörs tala till de häpna lärjungarna genom molnet.
Jesus refererar till sitt andra kommande som "människosonen" som kommer "på himlens moln"
Ett moln för bort Jesus i Apostlagärningarna
Samma fenomen finns förstås i gamla testementet: Guds närvaro nedstiger som åska, trumpstöt och ett stort moln, inför de förskräckta Hebreerna, som precis bara hunnit lämna Egypten:
När det blev morgon den tredje dagen började det åska och blixtra, ett tungt moln låg över berget och det hördes en stark hornstöt. Alla som var i lägret blev förfärade. Då förde Mose folket ut ur lägret att möta Gud. (2 Mos 19:16-17)
Guds närvaro ledsagar Hebreerna i en molnpelare om dagen, och den sänker sig som ett moln över tälttabernaklet, för att markera att Gud är närvarande hos sitt folk:
Ett moln täckte uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen. Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, ty molnet vilade över det och Herrens härlighet fyllde boningen. (2 Mos 40:34-35)
Det är alltså bra mycket vanligare att ett moln sänker sig ner över människorna med Guds närvaron, än att vi "far upp" bland molnen, och detta får mig faktiskt att se med nya ögon på dagens textpassage:
"och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden."
Och visst låter det som om det är en himmelsfärd som beskrivs här, i och med att den svenska översättningen, konstigt nog, använder sig av ordet "rymden". Orginaltexten säger "luften", och tittar man närmare på vad för slags luft som menas, specificeras det grekiska ordet "aer" med att vi här talar om den lägre, tjockare luften, till motsats från den tunnare, atmosfäriska: detta stämmer också väl överens med hur ordet används för övrigt i Nya Testamentet: någon kastar upp damm i luften, boxas i luften, talar ut i luften - alla dessa begrepp talar för den typen av luft som är omedelbart nära, omkring oss. I två fall omnämns luft omkring solen och en ängel tömmer ut en bägare i luften.
Även i de fall då molnen "bär bort" någon eller några i nya testamentet, visar det sig tydligt att molnet först sänker sig ner dit där människan är:
När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp (i höjden), och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp... (Apg 1:9-10)
Jag har placerat orden "i höjden" i parentes, eftersom jag inte ser att grundtexten säger något mer än att han lyftes upp och ett moln tog honom ur deras åsyn. Med tanke på att lärjungarna står och ser på, låter det inte som om Jesus har först uppstigit i höga höjder och sedan möts han upp av molnet. För min del låter det som att molnet bär honom härifrån.
Samma sak med de två vittnena, i Uppenbarelseboken, som stiger till himlen, i ett moln:
Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: »Kom hit upp.« Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. (Upp 11:12)
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/rapture_orig.jpg)
Av allt detta drar jag slutsatsen, att tanken på "flygande människor" som "zoomar igenom luften", som ofta lite föraktfullt anges som en beskrivning av 1 Thess 4:17, inte riktigt stämmer överens med vad som faktiskt beskrivs i texten. Jag ser inte den typen av himmelsfärd beskrivas alls. Snarare tänker jag på en Jesus, som faktiskt i Johannesevangeliet beskriver sig själv bland annat som "grinden" genom vilken fåren passerar:
Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. (Joh 10:9)
Och denna "grind", denna portalöppning eller dörröppning som öppnar sig för att brudgummen skall kunna hämta hem sin brud, behöver inte alls, vad jag kan se, innebära något zoomande i luften eller "beam me up Scotty" - liknande verksamhet överhuvudtaget. Precis som Herren själv kom och gick, passerade mellan de två olika verkligheterna och världarna utan att zoomas en millimeter i luften varje gång som han ville passera från det ena till det andra, kan han, när han så önskar, öppna upp grinden för sin brud, utan att det innebär något som någon behöver förlöjliga, genom att teckna kostymnissar som flyger omkring bland molnen i värsta superman-stil. Särskilt, när det ord som används för "luft" uttryckligen beskrivs som "lägre, tätare luft". Det lönar sig att studera grundtext, I say.
Jag avslutar dagens bibelstudium med en väldigt mycket mer värdig och majestätisk bild, av hur det skulle kunna se ut. (Texten fortsätter nedanför videon)
Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. (Joh 10:9)
Och denna "grind", denna portalöppning eller dörröppning som öppnar sig för att brudgummen skall kunna hämta hem sin brud, behöver inte alls, vad jag kan se, innebära något zoomande i luften eller "beam me up Scotty" - liknande verksamhet överhuvudtaget. Precis som Herren själv kom och gick, passerade mellan de två olika verkligheterna och världarna utan att zoomas en millimeter i luften varje gång som han ville passera från det ena till det andra, kan han, när han så önskar, öppna upp grinden för sin brud, utan att det innebär något som någon behöver förlöjliga, genom att teckna kostymnissar som flyger omkring bland molnen i värsta superman-stil. Särskilt, när det ord som används för "luft" uttryckligen beskrivs som "lägre, tätare luft". Det lönar sig att studera grundtext, I say.
Jag avslutar dagens bibelstudium med en väldigt mycket mer värdig och majestätisk bild, av hur det skulle kunna se ut. (Texten fortsätter nedanför videon)
Ska versraderna i första Thessalonikerbrevet förstås som en metafor, eller så här bokstavligen?
Det återstår att se. Oavsett vilket så vågar jag inte utesluta den mer bokstavliga tolkningen, i och med att vi har flertalet andra bibelpassager som beskriver liknande himmelsfärder, som tolkas exakt så bokstavligt. Men visst håller du med mig om att musiken i klippet ovan var verkligen majestätiskt?
Det återstår att se. Oavsett vilket så vågar jag inte utesluta den mer bokstavliga tolkningen, i och med att vi har flertalet andra bibelpassager som beskriver liknande himmelsfärder, som tolkas exakt så bokstavligt. Men visst håller du med mig om att musiken i klippet ovan var verkligen majestätiskt?