![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/k.jpg?1640685401)
Häromdagen hade jag ärende till Kungsmässan. Nu finns restriktionerna, om hur många personer som får vistas inne i affärerna samtidigt, på plats. Slutresultat? En låååång ringlande kö utanför H&M, lika lång som en rysk bröd-kö, där folk står tätt ihop-packade som sardiner i en burk. Knappt man kan pressa en A4-ark mellan människorna, där de står och köar. Makten och Härligheten, i form av den Svenska Regeringen, kommer med mer och mer restriktioner som inskränker människans rätt att röra sig i samhället, och de allra flesta av dessa är helt utan rim och reson. Trodde de, som satt och knåpade ihop de här bestämmelserna verkligen, att den långa, frustrerade, sammanbitna, tätt ringlande kön utanför affären på något sätt bidrar till ”minskad smittspridning”?
Samtidigt ser mina barn tyst och längtansfullt mot de nya biosalongerna, som precis öppnat på Kungsmässan, men dit äger vi, som numera officiellt stämplade andra klassens invånare, inget tillträde.
Samtidigt ser mina barn tyst och längtansfullt mot de nya biosalongerna, som precis öppnat på Kungsmässan, men dit äger vi, som numera officiellt stämplade andra klassens invånare, inget tillträde.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/kyrkf-nster1.jpg?1640685929)
Vansinne rider vild galopp över landet. Mitt i detta undrar jag, var min kyrka finns, den kristna rösten, som skall alltid, i varje samhälle, tala för allas lika rätt, mot förtryck, och mot en samhällsutveckling som bidrar till mer ilska, mer hat, mer rädsla, mer misstänksamhet och mer frustration? Hallå kyrkan, hoho, var är du? Oj då, ligger du och sover? Ja, förlåt att jag råkade väcka dig.
Samhället delas upp i ett vi och de med rasande fart och min kyrka tiger. Mobbningskultur och härskartekniker i form av vaccinationspass utövas mot en uppenbar minoritet och min kyrka tittar bort och säger ingenting. Tidningarna målar ut en minoritet av svenskar (de ovaccinerade) till imbeciller, idioter, dårar, och piskar upp en hat-stämning mot en minoritet som inte tänker likadant som den stora massan – och min kyrka protesterar inte. Tyst ser kyrkan ner i marken och låter orättvisan och mobbningen fortgå. Det är värre än så. När kyrkan tiger trots att orättvisan rider segertåg genom landet, slutar kyrkan upp att vara kristen. Ja du läste rätt. Kyrkan slutar upp att vara kristen när den låter den mäktiga trampa på den lilla, när den tyst ser på medan mobbning och förtryck i stor skala fortgår – utan att säga ifrån. Vi har en minister som står på bästa sändningstid i svensk TV och uppmanar sina kolleger att ”göra sin hemläxa” och börja ”kartlägga” vilka de ovaccinerade är ”var bor de, vad gör de, hur gamla är de” – allt detta i en mycket obehaglig ton, och kyrkan tiger.
Samhället delas upp i ett vi och de med rasande fart och min kyrka tiger. Mobbningskultur och härskartekniker i form av vaccinationspass utövas mot en uppenbar minoritet och min kyrka tittar bort och säger ingenting. Tidningarna målar ut en minoritet av svenskar (de ovaccinerade) till imbeciller, idioter, dårar, och piskar upp en hat-stämning mot en minoritet som inte tänker likadant som den stora massan – och min kyrka protesterar inte. Tyst ser kyrkan ner i marken och låter orättvisan och mobbningen fortgå. Det är värre än så. När kyrkan tiger trots att orättvisan rider segertåg genom landet, slutar kyrkan upp att vara kristen. Ja du läste rätt. Kyrkan slutar upp att vara kristen när den låter den mäktiga trampa på den lilla, när den tyst ser på medan mobbning och förtryck i stor skala fortgår – utan att säga ifrån. Vi har en minister som står på bästa sändningstid i svensk TV och uppmanar sina kolleger att ”göra sin hemläxa” och börja ”kartlägga” vilka de ovaccinerade är ”var bor de, vad gör de, hur gamla är de” – allt detta i en mycket obehaglig ton, och kyrkan tiger.
Vad innebär det att vara kristen? Att vara kristen innebär inte enbart akademisk tro, utan praktisk, konkret handling.
”Nu kanske någon frågar: »Har du tro?« – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro.”
- Jakob, Jesu Kristi bror.
De var de kristna som började ta hand om övergivna bebisar som lämnades ute av föräldrar som inte hade någon möjlighet att ta hand om dem.
De var de kristna som började tala om jämlikhet mellan folkslag och mellan män och kvinnor. Inte jude, inte grek, inte man, inte kvinna, (inte vaccinerad och ovaccinerad – ooops) utan alla ett, i Kristus (Gal 3:28)
De var de kristna som startade de första sjukhusen.
De var de kristna som började se de små, marginaliserade, de som stod utanför och inte fick vara med och började, i handling, bjuda in dem.
Kort sagt - de första kristna började agera konkret, i samhället runt omkring dem.
”Gör inte skillnad på människor, ni som tror på Kristus” ropar Jakobsbrevet till oss genom århundraden och tusenden. Jag skulle bra gärna vilja ge hela Jakobsbrevets andra kapitel i hemläxa till vartenda en person som jobbar inom svenska kyrkan och tiger sig igenom den här perioden i svensk nutidshistoria.
”Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: »Gå i frid, håll er varma och ät er mätta«, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. ”
Jakob är väldigt tydlig med detta. Det var hans bror Jesus också. Jesus stod på det utstöttas sida och talade alltid, alltid emot maktens orättvisor. Jesus rörde vid leprasjuka, (ja, han rörde vid dem istället för att knacka lite skämtsamt armbåge med dem) talade öppet med kvinnor utomhus, tog upp barnen i famnen och utmanade ständigt inarbetade orättvisor i just handling.
När kyrkan tiger, säger den att det är helt ok att marginalisera och frysa ut.
När kyrkan tiger, säger den att det är rätt att mobba och håna öppet, i dagspressen.
När kyrkan tiger, godkänner den ett segregerat samhälle och apartheid-lagstiftning.
”Nu kanske någon frågar: »Har du tro?« – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro.”
- Jakob, Jesu Kristi bror.
De var de kristna som började ta hand om övergivna bebisar som lämnades ute av föräldrar som inte hade någon möjlighet att ta hand om dem.
De var de kristna som började tala om jämlikhet mellan folkslag och mellan män och kvinnor. Inte jude, inte grek, inte man, inte kvinna, (inte vaccinerad och ovaccinerad – ooops) utan alla ett, i Kristus (Gal 3:28)
De var de kristna som startade de första sjukhusen.
De var de kristna som började se de små, marginaliserade, de som stod utanför och inte fick vara med och började, i handling, bjuda in dem.
Kort sagt - de första kristna började agera konkret, i samhället runt omkring dem.
”Gör inte skillnad på människor, ni som tror på Kristus” ropar Jakobsbrevet till oss genom århundraden och tusenden. Jag skulle bra gärna vilja ge hela Jakobsbrevets andra kapitel i hemläxa till vartenda en person som jobbar inom svenska kyrkan och tiger sig igenom den här perioden i svensk nutidshistoria.
”Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: »Gå i frid, håll er varma och ät er mätta«, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. ”
Jakob är väldigt tydlig med detta. Det var hans bror Jesus också. Jesus stod på det utstöttas sida och talade alltid, alltid emot maktens orättvisor. Jesus rörde vid leprasjuka, (ja, han rörde vid dem istället för att knacka lite skämtsamt armbåge med dem) talade öppet med kvinnor utomhus, tog upp barnen i famnen och utmanade ständigt inarbetade orättvisor i just handling.
När kyrkan tiger, säger den att det är helt ok att marginalisera och frysa ut.
När kyrkan tiger, säger den att det är rätt att mobba och håna öppet, i dagspressen.
När kyrkan tiger, godkänner den ett segregerat samhälle och apartheid-lagstiftning.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/sovande-kyrka.jpg?1640684962)
I December 2021 utlystes vaccinpass i Sverige, och ett segregerat Sverige är ett faktum. Ett Sverige med medicinska apartheid-lagar. Kyrkan jollrar om julefrid. Rakt igenom hela hösten – 21 har pressen drivit hetsjakt efter de ovaccinerade, målat ut dem som mindre vetande idioter som det är helt i sin ordning att håna, frysa ut, behandla som paria och börja betrakta som andra klassens medborgare. Kyrkan tiger tyst.
Detta, mina vänner, är inte att vara kristen. Detta är att vara död och begraven. Den svenska kyrkan har hamnat i en Törnrosa-syndrom, där den verkar tro att detta med att vara Kristi Brud innebär ett passivt sovande på divanen, i väntan på att Prinsen Skall Komma, och kyssa liv i liket. Nog kommer brudgummen att komma, men den önskar inte alls finna sin brud passivt sovandes:
”Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!” (Mark 13: 36-37)
Svenska kyrkan har somnat mitt i stormen, och jag vet faktiskt inte om det går att väcka den. ”Men vi kräver ju i alla fall inte vaccinpass för Gudstjänsterna. Åtminstone en del av oss gör inte det.” Ja vad gulligt. Vad modiga ni är, heja-heja. Ni deltar i mobbningen bara lite grann. Lite siffror till min kyrka, som bejakar denna segregering och uppdelande i vi och de:
Det Norska julbordet. Det omtalade. Enligt Norska Folkhelseinstitutet var 98 % av de som deltog fullvaccinerade. 74% av dessa fullvaccinerade människor gick ifrån det julbrodet med en covid-smitta. Det är alltså alldeles uppenbart att vaccinerna, och därmed vaccinpassen, inte bidrar till någon minskad smittspridning. Vad de istället bidrar till är ett vi- och ni-tänk, där en större majoritet av samhället börjar se sig själv som aningen bättre än andra, och därmed är det självklart att dessa Bättre Människor skall ha privilegier, som andra inte äga tillträde till. Kyrkan deltar, och hejar på.
Låt mig höra en enda predikan, som faktiskt lyfter upp det som pågår, och fördömer häcklandet och mobbningen och uppdelandet i ett vi och de. Som lyfter vansinnet, tankefelen och det ologiska i åtgärderna.
Oj, blev jag jobbig nu? Bad jag kyrkan ta ställning mot orättvisan, förtrycket och den uppenbara saknaden av logik?
Plötsligt blev jag väldigt synsk här.
Jag kommer inte att få höra någon sådan predikan. Istället kommer jag att få höra mera joller, som inte på något vis berör den andliga strid som pågår i ett allt mörkare Sverige. Mer vaggvisor, som kommer att få församlingen att nöjt vända på sig i sömnen, för att snarka vidare i en allt mer gungande båt.
Detta, mina vänner, är inte att vara kristen. Detta är att vara död och begraven. Den svenska kyrkan har hamnat i en Törnrosa-syndrom, där den verkar tro att detta med att vara Kristi Brud innebär ett passivt sovande på divanen, i väntan på att Prinsen Skall Komma, och kyssa liv i liket. Nog kommer brudgummen att komma, men den önskar inte alls finna sin brud passivt sovandes:
”Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!” (Mark 13: 36-37)
Svenska kyrkan har somnat mitt i stormen, och jag vet faktiskt inte om det går att väcka den. ”Men vi kräver ju i alla fall inte vaccinpass för Gudstjänsterna. Åtminstone en del av oss gör inte det.” Ja vad gulligt. Vad modiga ni är, heja-heja. Ni deltar i mobbningen bara lite grann. Lite siffror till min kyrka, som bejakar denna segregering och uppdelande i vi och de:
Det Norska julbordet. Det omtalade. Enligt Norska Folkhelseinstitutet var 98 % av de som deltog fullvaccinerade. 74% av dessa fullvaccinerade människor gick ifrån det julbrodet med en covid-smitta. Det är alltså alldeles uppenbart att vaccinerna, och därmed vaccinpassen, inte bidrar till någon minskad smittspridning. Vad de istället bidrar till är ett vi- och ni-tänk, där en större majoritet av samhället börjar se sig själv som aningen bättre än andra, och därmed är det självklart att dessa Bättre Människor skall ha privilegier, som andra inte äga tillträde till. Kyrkan deltar, och hejar på.
Låt mig höra en enda predikan, som faktiskt lyfter upp det som pågår, och fördömer häcklandet och mobbningen och uppdelandet i ett vi och de. Som lyfter vansinnet, tankefelen och det ologiska i åtgärderna.
Oj, blev jag jobbig nu? Bad jag kyrkan ta ställning mot orättvisan, förtrycket och den uppenbara saknaden av logik?
Plötsligt blev jag väldigt synsk här.
Jag kommer inte att få höra någon sådan predikan. Istället kommer jag att få höra mera joller, som inte på något vis berör den andliga strid som pågår i ett allt mörkare Sverige. Mer vaggvisor, som kommer att få församlingen att nöjt vända på sig i sömnen, för att snarka vidare i en allt mer gungande båt.
![Bild](/uploads/2/6/1/2/26129942/published/theif-in-the-night.jpg?1640685106)
En sista påminnelse skall jag giva dig, å du sött sovande kyrka i den andliga natten: Jesu liknelse där han kommer som en tjuv om natten, påminde den tidens åhörare om översteprästen, som, mitt i natten slank in i Templet, tyst som en tjuv, för att se om prästen som hade nattvakten inför altaret verkligen var vaken. Om Översteprästen fann sin underordnade sovande, stoppade han tyst om den sovande prästen med lite varma kol från altaret, som snart tände eld på prästens kläder, och fick honom alldeles definitivt att vakna upp med ett rop, skala av sig de brinnande kläderna, och springa naken ut ur templet, i jakt efter nya kläder.
Kyrkans uppvakning kommer antagligen inte bli särskilt mycket mer angenäm än så, när vår Överstepräst kommer.
Kyrkans uppvakning kommer antagligen inte bli särskilt mycket mer angenäm än så, när vår Överstepräst kommer.